Capellagården

Byn Vickleby är en typisk Öländsk radby där gårdarna ligger tätt intill varandra längs en bygata. 

Dock skilde sig byn från andra byar på Öland. När Siv och Carl kom till Vickleby var de flesta gårdarna öde eller omgjorda till lantarbetarbostäder. På 30-talet hade Sockerbruket i Mörbylånga köpt upp gårdar i Vickleby för att kunna odla sockerbetor på den goda jordbruksmarken väster om byn. Det var marken man ville ha, husen var inte lika viktiga. Carl kunde därför tigga till sig två gårdar intill Capellagården och använda bostadshusen till elevboende.

Under åren växte Capellagården och även en del stugor från byns pensionat blev en del av Capellagården. Idag har skolan 26 byggnader på området, alla med en intressant historia.

Siv och Carl Malmsten

Siv och Carl Malmsten sökte länge efter en plats på landet där de kunde förverkliga sitt skolprojekt. I Vickleby på Södra Öland fann de 1957 en gård som passade deras planer. De hade redan förverkligat flera skolprojekt och under många år drivit korta sommarkurser runt om i landet. Men här i Vickleby skulle deras större visioner kunna förverkligas. Verkstäderna skulle kunna vara öppna för arbete dygnets alla timmar, eleverna skulle kunna bo och äta på skolan och platsen vara inspirerande och stimulerande.

Carl Malmsten var en mycket produktiv möbelformgivare och inredare med en professorstitel, men hans passion var att ge människor i alla åldrar möjlighet att förverkliga sina hantverks- och skapardrömmar. Det han tjänade på sina möbler använde han till att förverkliga sina skolprojekt Hustrun Siv var utbildad pedagog och var i hög grad engagerad i skolverksamheterna.

Carl skrev och talade ofta om att ”ställa hand och ande i skapande samverkan” som en motvikt till den auktoritära och överteoretiska skola han själv gått i och avskytt. Idag använder vi istället begreppet handens intelligens och där forskning visar hur praktiskt arbete även är viktigt både för teoretisk inlärning och ger ökad kreativitet.

Han har kallats en romantisk revolutionär och i en av sina många skrifter beskriver han visionen om en skola som en gård:”…där man i markerna odlade och tillvaratog vad som krävdes för livets uppehälle, där man vävde, slöjdade, smidde allt av textilier, husgeråd, möbler, redskap och prydnadsting, som gård och gårdsfolk behövde, och husen byggdes av material från ägorna…” 

I Vickleby blev han nog betraktad som en bakåtsträvare fast han i själva verket låg långt före sin samtid. Han tackade nej till att få hjälp med ogräsbekämpning med DDT som vid den tiden ansågs ofarligt och modernt. Han ville också ha odlingar av grönsaker och frukt till det egna köket. Detta tyckte många var märkligt när det fanns grönsaker, konserver och halvfabrikat att köpa i affären. Varför skulle man då ha en egen köksträdgård?

Siv och Carl byggde upp sin skola och snart fanns här utbildningar inom möbel, textil och keramik. Trädgårdsmästare Thöger Rhenman Reenberg anställdes och han införde biodynamiska principer för odlingen. Detta väckte stort intresse och många ville lära sig av honom. Så uppstod trädgårdsutbildningarna på Capellagården. Idag är köket, odlingarna och plantskolan KRAV-certifierade.